Ibland funderar jag på om egot har för liten plats i mitt liv...jag kanske borde tänka way more på mig själv än vad jag egentligen gör nuförtiden...

...Jag tänker att om jag bara hälsade på hos mitt gamla ego så skulle det räcka och bli över...(det där egot som härjade innan vi blev fyra, tre eller till och med två)...eller förresten, det skulle nog räcka om jag fönstertittade lite där mitt gamla ego kanske bor nu...jag kanske når upp om jag riktigt sträcker på tårna för att försiktigt kika in, ja förutsatt att egot bor på bottenplan...

...Kanske egot skulle se mig och ivrigt börja vifta med handen för att visa vägen in...kanske vilja bjuda på bulle och riktigt gotta in sig i mig igen...och jag skulle säkert gå på det bara för att det är en gammal vän...
...Jag skulle möjligtvis säga att jag saknat egot och undrat vad den har haft för sig på senaste tiden...men då skulle egot säkert börja babbla och aldrig kunna sluta, samtidigt som den hade full koll på sitt utseende, ordval och sitt sätt att röra sig...nästan som en staty, fast med förmågan att tala...

...Nej, jag tror det är bäst att jag stannar kvar därute på tå och bara kikar, i smyg...och när tårna har fått kramp så går jag hem igen. Hem, med lite mer ego i ryggsäcken men mest med tankar om att det är bra att jag och egot numera är särbos och att jag idag kan skilja på ren och skär egoism och att bara tycka om sig själv och det man gör...stor skillnad...

//E