Vet inte om det är mörkrets fel...eller att min vitaminburk har tagit slut eller brist på sömn...men något är det som envist trycker på min OFF-knapp lite väl ofta den senaste tiden. Jag är grymt bra på att återigen snabbt hitta ON-knappen men UJ vad segt allt känns just nu. Sena kvällar...nattvak och tidiga mornar gör att min spegelbild för tillfället inte visar en kvinna med vaken, nyfiken blick och glansigt hår direkt....
...så därför är det nu dags för att hitta rutiner till V. Vi är ganska så kända för att vara familjen rutin annars...vi vet vad som gäller och på vilka tider vilket gör att barnen också vet om det...(sen kan man ju diskutera T;s ickeexisterande spontanitet men det är ju en annan historia)....
...så nu lilla V; Dags att somna på samma tid som din storebror...det kan gå lite hur som helst faktiskt...
...Enligt mig ska inte ett barn skrika sig till sömns så därför blir jag en hönsmamma och gör precis som bebisen verkar vilja för tillfället....E gör det mesta för att undvika mina mördarblickar som snabbt dyker upp när han säger emot mig och därför slutar sövandet med att barnet ÄNDÅ ligger hos mig och vägrar släppa....
….Mmm sen kan man ju sitta vid sängen och sjunga och sånt i ca 3 timmar tills bebisen tillslut somnar....men eftersom jag gillar att glo på TV och har ett grymt bra TV-schema om kvällarna slutar det ÄNDÅ med att bebisen sitter, klänger eller ligger hos mig....
...Så jag är inte helt säker på vilken taktik vi kör med det här barnet...men det måste vara nått som gör att inte bebisen skriker...för det klarar varken jag eller mina bröst av...Tips tas emot med öppna öron...och armar.

Har idag även varit 5-barns mamma en liten stund på dagen. Mysigt som alltid att ha mina syskonbarn hos mig...även om T blir tokförvirrad om vi bryter rutinerna för en dag och försöker raskt styra allt tillrätta när kusinerna gör något så tokigt som att till exempel sätta sig på HANS plats vid matbordet...UJ vad rörigt det blir för ordföranden i rutin-klubben då...UJUJ...


V tyckte det var fullt ös med tre buskorvar att titta på...


Mosters prinsar....

Nu börjar mitt TV-schema för kvällen så dags att inta soffan och öppna mjölkfabriken...

Godkväll!!

Alla som känner mig lite närmre vet att mitt hår är lite heligt för mig...lite som Maria Montazamis minus några locktänger. Fixa håret på morgonen är lika viktigt som morgonkaffet för vissa...eller att ha ketchup till köttfärssåsen...eller sova mer än 4 timmar/natt...eller att det är tyst när Desperate Housewifes börjar...eller vara ifred vid toabesök...ja ni fattar. Jag fixar ALLTID håret...så är det bara. Mitt hår är inte ett hår som man bara kan rufsa till om man vill vara lite busig kompis...det är inte heller ett hår som barn får sitta och leka hårfrissa i och det är sannerligen inget hår som man ligger och myspillar i som partner...(detta vet E om även om han glömmer bort sig ibland)...
...Till och med när vi bosätter oss på landet under sommaren så fixar jag (för korna)....skulle jag vara ensam i flera dagar så skulle jag ändå fixa...det är min grej liksom....
...det ligger något i vad min systerdotter A sa i somras innan jag skulle föda V....-Du kommer säkert ligga och kamma dig medan du föder”....skulle kunnat stämma eftersom hårfixet även har en lugnande effekt på mig (som städningen ungefär). Så blir jag stressad eller irriterad drar jag faktiskt ofta upp kammen....UJ vad märkligt det låter när jag sätter ord på det men det är så det ligger till i allafall...
...och självklart är det bara jag själv som förstår mig på mitt hår...därför har jag för tillfället ingen frisör...anledningen är att det tar SÅ lång tid att lära upp en ny...(mina gamla har slutat en efter en och de visste alltid när det var dags att backa...ungefär när de fönat klart...då la de fram kammen, produkterna och plattången och lät mig sitta där innan min tid i stolen var ute...)...och inte blev jag mindre fixerad när jag ostylad satt där och en av dem vid ett tillfälle utbrast; -”Jag förstår verkliiiigen att du vill styla håret sådär mkt...nu kan jag verkligen seeee det...” Tack för den!

….Så därför kliar det lite extra i min irritationsnerv när två av mina heliga apparater lägger av dagen efter varandra....



Vissa skulle säkert se detta som ett tecken på att sluta....men jag väljer att se det som ett tecken på att det var dags att återigen besöka mina kompisar i hårfixaraffären...så det så..
...hej då mina kära ni...tack för några fina hårfixarår...

….Vet förresten inte om jag gillar det här med vintertid....halv fem (alltså halv sex egentligen) viskade T i mitt öra att det var Ernst på TV...troligt.

Nu ska jag packa väskan med lugnande och påsar att ångestandas i åt E för nu blir det söndagsbesök hos min andra bästis; IKEA....

Trevlig söndag på er...

Det börjar bli ohållbart att E och jag ska DELA på datorn så länge till. Min sladd som jag vill ha lyser med sin frånvaro och jag har fått bädda ner den i en byrå...inte bra...inte bra alls. E och jag har en silence tävling om vem som kommer snabbast till datorn...och när det äntligen är min tur så är jag övertygad om att han gör en monstermin till V så jag och mina bröst måste komma till undsättning...

….Igår meddelade jag familjen att vi ska åka till IKEA imorgon...T blev glad eftersom han gillar att titta på nya kuddar och ljuslyktor...(Ernstvarning på han)...V sa ingenting som vanligt och men E fick häftigare andning och blev tydligt stressad. Varje gång vi besöker IKEA så drabbas han lagom vid köksinredningen av svindel och högt blodtryck och måste utrymma lokalen. Därför har jag bestämt att han och V ska stå utanför och vänta och när jag ringer så ska de komma in och fika....sen får han och V ta genvägen vid lamporna för att snabbt återigen utrymma lokalen. Själv kan jag inte förstå hur man INTE kan älska IKEA...jag blir pirrig av blotta tanken att få gå och känna på sakerna och låta några slinka ner i den blåa plastiga påsen...IKEA kan få vilken shopaholic som helst att gå bananas och I LOVE IT....



Nu ska jag kolla in Så mycket bättre och se om de kan överträffa Petter och September...tror´t inte.

Hoppas ni har en mysig lördagskväll...

Redan när jag var ganska så liten så visste jag att jag skulle bli skådis...jag var HELT övertygad om detta och just då fanns det inget annat alternativ....(jag skulle även bli rökare och lesbisk men det är en annan historia)...och om någon stackare föreslog andra vägar att gå än just att bli skådis blev jag arg som ett bi och blev ännu mer övertygad angående mitt framtida yrke. Jag gjorde inte särskilt mycket för att lyckas i min karriär...jag spelade lite skolpjäser och tyckte att min insats i fyran som snövit kunde räcka för att nå till scenskolan...typ. När jag tillslut flyttade långt hemifrån för att pröva på att gå lite djupare i skådespeleriet så tröttnade jag ungefär samtidigt som jag hade packat upp flyttkartongerna. Jag upptäckte att det var helt vansinnigt svårt att gå in i en roll då man som 19-åring inte hade en aning vem man själv var och mitt intresse svalnade....
….jag funderar ofta på det här med karriärvalet...i mitt huvud är jag fortfarande 10 år när det kommer till detta och så kommer det nog förbli. Jag kommer sitta på hemmet i 90-års åldern och fundera på vad jag ska bli när jag blir stor...och jag tror inte det går att göra så mkt åt det. Det är sån jag är liksom...nöjer mig inte i första taget....
….jag får ofta höra att jag tillslut kommer lära mig att inte ha känslorna utanpå kroppen...att jag kommer vänja mig vid att jobba 8-17....att jag kommer vääänja mig vid rutiner och agera som en f****ng robot....men jag är inte så säker på att jag vill det....för då kommer jag vissna...ganska så snabbt....
….i två år har jag läst på universitetet med tre terminer kvar...sen är jag en lärare....en lärare som jag tror kommer visa sina elever väldigt mycket kärlek.... som vill lära vad livet är....en lärare som uppmuntrar till känslor och kan visa att skolan inte bara vill förmedla kunskap utan även att du växer som en människa....Skitviktigt....
….så där kommer jag att vara....mitt bland alla ungar...och peppa och finnas och skratta och leda dem....(och kanske lära ut lite svenska med...men det lär de sig nog på vägen...)
….så det blir nog min karriär en stund i livet....men när jag tröttnar gör jag något nytt... för i min bok är livet SÅ kort och inte tusan tänker jag sitta och bli bitter i en soffa i något personalrum någonstans medan jag dricker halvljummet kaffe med torr bulle och himlar med ögonen åt elever...JUST för att man tröttnat på sitt jobb. PUNKT!!!


GÖRT....för tusan!

Idag är det fredag och det ska firas med både det ena och det andra....hoppas ni får en mysig kväll!!

Hej hej!

När jag fyllde 18 fick jag mitt körkort i födelsedagspresent...åhh tack tänkte jag...vad smidigt att bara få det i present sådär. Jag tänkte även att 3..högst 4 lektioner med pappa skulle göra susen innan jag kunde få själva kortet i handen liksom...(pappa är för övrigt ganska så skräckinjagande att köra bil med...han blir arg så fort man flyttar tummen en cm från tio i två eller hur i hela friden man nu ska hålla och lyssna på radio eller prata om livet är det inte tal om. NEJ...när man kör bil så kör man bil och jag slås av samma känsla som säkerligen militärer får känna av sina bossar...DISCIPLIN och åter DISCIPLIN. Dessutom så gillade pappa att passa på att ha fruktstund medan jag var chaufför vilket inte heller funkade så bra då jag inte klarar av när någon äter äpple eller dylikt...) Annars är min far en mjukis men som körskolelärare blir han en Boss med stort B...
...eftersom disciplin är bland det tråkigaste jag vet så tog det några år innan jag körde igen...närmare bestämt ca 7 år. Den här gången tog min svärmor sig an uppdraget med pompa och ståt och vi körde rätt så mycket faktiskt...(på grusvägar och sånt). Vi pratade om livet och om hur mysigt det är att köra på landet. När vi en dag tänkte ta steget ut i att köra bil ihop med andra bilar så funkade det inte lika bra längre. Eftersom jag är FANTASTISKT rädd när jag kör..(sådär så jag vill släppa ratten när det kommer en långtradare och tar gärna 1 mils omväg för att slippa att stå i en uppförsbacke) och min svärmor som gärna vill tro att absolut ingen i trafiken har bråttom så förvandlades mysstämningen i bilen till en något mer stressad stämning....och när jag en kväll skapade världens kö (i en uppförsbacke) samtidigt som däcken luktade bränt när jag i panik gasade och bromsade och Gud vet allt samtidigt så gav jag upp....
….svärmor har många ggr försökt få ut mig på dessa hemska äventyr igen men jag slingrar mig som en hal ål...varje gång....förlåt kära svärmor för det...

….min nästa lärare i trafikens värld är min syster K....hon gick den hemskt givande handledarutbildningen (en kvällskurs på ca 4 timmar där man lär sig att inte köra full, se upp för älgar och sånt viktigt) och allt såg rätt så lovande ut....vi skulle åka till ICA MAXI och köpa smågodis...träna driven på Mcdonalds för att köpa glass...men än så länge har vi inte träffats i bilen...hmmm.

….jag får återkomma om det här sketans körkortet. Jag skulle behöva ett för OJ vad segt det är att åka buss till IKEA...och man får knappt hem några blommor alls när man får CYKLA till blomsterlandet....och sen slipper man ju vara den som sitter bredvid och ryter åt alla puckon som inte kan köra....(inte mig själv alltså)...



Lite skyltar som jag tänkte tillverka...dessa är bra om man blir trött på tutan...då sticker man bara ut dessa genom fönstret.

Nu ska jag och V gå till affären och köpa godis...gott för mig och säkert för han med då mjölken får godissmak...

...jo förresten...så mysigt när ni kommenterar på Facebook men gör det gärna här istället så folk som inte har fejjan också ser (jaa det finns faktiskt de som inte har det)...strular det när man ska lämna kommentar så let me know.

Ha en bra dag!!

T har på senaste tiden visat tydliga tecken på att älska TV:n lite för mycket för att det ska vara okej....till detta har han helst en glass i ena näven och nappen i den andra. Jag förstår honom...jag förstår honom precis eftersom jag var likadan när jag var liten. Om jag fick bestämma så kunde maten bytas ut mot glassen...jag blandade följande i en STOR skål;
* Glass...(väldigt mkt glass)
* Lite kakao
* En ganska så stor skvätt matlagningsgrädde
* Havregryn
* Strössel
...och sen blandar man och njuter.
Det smakade extra gott med en film till och helst ville jag vara ifred....så T, mamma fattar.
Men jag kan ändå inte låta bli att känna känslan av att det blir lite mkt av det goda....han nynnar allt som oftast olika intro från dessa (oftast helt värdelösa) barnprogrammen. När jag föreslår Astrid Lindgren säger han att det kan jag titta på själv om jag så gärna vill....
...idag när vi åt mat så släppte jag bomben;
Jag; -”Jo du T....det blir bara glass på fredagar har vi bestämt så att du vet...och visst äääär det mysigt att sitta såhär och prata när man äter istället för att springa till TV:n”?
T; -”Jag tror jag måste bajsa....”
Jag; -”Mm okej men visst kan vi väl göra såhär lite oftare?”
T; -”Vaddåå BAJSA älläääär?".....(T gör en bajsdans som han kallade det och springer sen till TV;n samtidigt som han ber om en glass...)

...Okej...första försöket till mer gemenskap i familjen misslyckades men jag ska inte ge mig. Nu får jag äta upp att jag släppte på reglerna när barn nummer 2 kom...men åhhh vad det kändes rätt just då.



Enligt T är inte datorn en TV (så sant iofs) så det händer att han smiter dit istället och kollar in sina Bolibompa-kompisar...mmm det känns ju bättre...(not).

Nu måste jag ta en promenad och rensa huvudet..V har i princip gallskrikit hela dagen vilket har resulterat i nedsatt hörsel samt kraftig trötthet hos både mig o T...


Kanske att jag ikväll även hinner med att öppna tillfällig frisörsalong här hemma så jag slipper höra fler fråga vad hoooon heter...
...det kan vara så att tofsen....


....och Barbie-tutan kan skapa förvirring hos vissa...

Trevlig kväll...

Jag sitter för mig själv och läser bloggar med mammor som verkar ha fångat det där helglugnet på ett exemplariskt vis. På något konstigt sätt lyckas de med att laga 3-rätters (avancerad sådan) på fredagskvällen följt av fredagsmys med guldkant..(smågodiset som är extra dyrt och sånt)..samtidigt ser det ut som om de har stått och valt fredagsoutfiten i flera timmar (eller klär de om just när de ska ta ett kort...ja men så kan det ju vara)...och till råga på allt verkar det som om barnen fått lugnande eller dylikt för still i soffan med ett stelt leende sitter de (tydligen) hela kvällen....
….Lördagsmorgonen ser likadan ut....upp i senaste morgonrocken...(visste inte ens att det fanns en trend i morgonrockar)...LYXfrukost med stort L (typ hotellstil med nybakt bröd och olika marmelader) och barn som ligger och gosar i (också senaste) pyjamasar i superdupervita soffor..mamman dricker latte, blädrrar i senaste tidningarna och planerar lördagens 3 (kanske 4)-rätters middag och ler...alltid ler de ett ljuvt leende...hmmm. Det är något som inte riktigt stämmer....
….här har vi hittills denna morgon tagit hand om några lördagstrotsutbrott...(dessa är värst för då är både mamma o pappa hemma så då gäller det att avreagera sig för hela veckan)...försökt att planera dagen utan gensvar....torkat kiss på på golvet några ggr....byggt lego i två timmar...(när jag säger till T att barn faktiskt KAN leka själva så skakar han bara på huvudet och säger att det där bara är något som jag hittat på själv....)...letat i kylen efter lördagsmat...(hemmagjord pizza från igår-Perfekt)...druckit kaffe i rekordfart medan V slumrade och snabbt som tusan försökte jag läsa en sida i MIN senaste tidning...(konstigt det där...samma artikel har legat uppe i flera veckor nu...)....ammat och ammat...vaggat och torkat kräks...skällt...tjurat...skrattat okontrollerat och gråtit en skvätt till nyhetsmorgon lördag...
…..mmmm en helt vanlig (och faktiskt underbar) lördagsmorgon i en småbarnsförälders liv....skål med kallt kaffe i sviiiindyr (not) mugg på den!!


Min sura, fina lilla unge måste ha extra mycket pussar när livet känns hårt och orättvist...

Trevlig lördag på er!!

Det är ganska synd om våra möbler har jag tänkt på...och synd om alla golv...och alla bänkar etc. Det är synd om dem eftersom jag alltid går lös på dessa när jag blir irriterad...är upprörd...allmänt uttråkad eller bara behöver tänka lite...medan vissa människor kanske går ut och springer eller börjar bråka med den som står närmast när dessa känslor kommer fram så sysslar jag med andra saker...-Jag STÄDAR! Jag gillar att städa....jag mår bra av att städa....jag får pirr i magen av när det blir rent (kul)....jag blir upprymd när dammet försvinner och framför allt blir jag luuuugn....lugn som en bebis som sover helt enkelt. Detta gäller endast på ytor som syns...allt bakom skåp och dörrar är kaos från golv till tak men HEY, de syns ju för tusan inte så varför bry sig? Det är inte svårt att lista ut varifrån jag fått ådran....min mor är en såkallad städsmygis...(en sån som smyger på de som är på besök i hemmet för i smyyyyg städa undan snabbt som tusan om de stökar ner, ställer ifrån sig ett glas eller dylikt. Knappt hinner man ta det sista slicket på glasspinnen innan hon har ryckt åt sig den....(hon gillar inte när man slänger glasspinnar omkring sig nämligen, det minns jag tydligt från barndomen.) Jag tror jag får vara med i mammas städklubb för varje gång hon kommer hem hit säger hon att det är såååå stääädat och fint...(men jag ser nog hur hon allt som oftast fiskar upp en städhandduk ur bakfickan och gnor lite där hon kommer åt...)
...Jag försöker vara en städsmygis men lyckas inte lika bra som mamma....jag tror att mina svettningar och den något häftigare andningen som uppkommer när någon stökar ner lyser igenom ganska så starkt. Dessutom är jag en hopplös plockare...det innebär att jag inte går mer än en meter utan att ha plockat med mig leksaker, kalsonger, snuttefiltar, nappar eller något annat som ickeplockarna i familjen har tappat på vägen...
Enligt vissa får man inte sprida ut sig här hemma när man är besök utan bara sitta still på sin plats...-”Hörrrrröödudu säger jag då...klart man får sprida ut sig”....(bara man gör det i prydliga högar där jag har märkt ut)...OKÄÄÄJ?....
...ibland försöker jag verkligen att inte bry mig...jag kanske gör något så tokigt som att lägga den rena tvätten i en hög istället för att plocka in den...eller så kanske jag struntar i att ta bort smulorna från bänken...eller inte torka av golvet i hallen efter vagnen...jag sätter mig då i soffan och försöker se sådär avslappnad ut...med minen som säger att; ”härskadetsynasattdetborbarnochallasomvillfårstökaner” men det är bara för en liten stund som jag beter mig sådär tokigt...sen är jag uppe igen och ställer allt tillrätta och modern får återigen ro i sinnet.





Tänk att jag fick båda att sova samtidigt när jag skrev det här nu...helt otroligt...fantastiskt...och den som nu ringer på dörren och väcker dessa små änglar har jag gjort det för sista gången kan jag säga....(jisses vilken chansning att ta kort med blixt när man till slut fick lite egentid...)


Fredag igen förresten...tycker det går galet fort i veckorna...fredagsmyset tappar nästan sin charm...så därför ska vi rädda detta genom att idag besöka lek o buslandet...mmm det blir nog en rofylld stund...E vill inte följa med...undrar varför...

Trevlig fredag på er...

Eftersom jag utövar riktiga cirkuskonster om nätterna så att V ska kunna sova så fint som möjligt har detta lett till att jag får inflammationer lite här och där....bland annat i vänster revben och i vänster höft. Känner mig som en 90-årig dam som behöver lite extra stöd när hon går....och det sätter sig alltid på vänstra kroppsdelar...jag UNDRAR vad det kan bero på. Jag vägrar nämligen byta sida för då får jag ligga i skarven och det hatar jag verkligen. BVC-tanten brukar fråga om jag byter sida om nätterna när jag ammar och då nickar jag övertygande. Hon verkar inte tro mig då V är lite sned i nacken, lite platt på ena sidan av huvudet och har bara skavt av håret på just EN sida. Men jag ger mig inte....hon får tro vad hon vill...och nästa gång ska jag nicka ännu mer övertygande. Nog om detta sidospår....
….(nu byter jag rad då jag av min syster fått höra att det är svårt att läsa vad jag skriver....antingen är det hennes linser som åkt på sniskan eller så stämmer det hon säger.) Jag är iallafall tillsammans med alla andra småbarnsföräldrar riktigt himla astrött rent ut sagt. Jag menar...till och med mjölkkossorna får ju en break på natten när de får vila sina tuttar men bonden V tycker det är en onödig liten detalj verkar det som...
T som vaknar först i familjen har sina knep för att få upp mig på morgonen....hans bästa är att viska i mitt öra att Ernst är på TV...(vår gemensamma favorit till E;s stora förtjusning...not)....detta gör han för att jag en gång har gått på detta och rusat upp till TV;n. Frågan är varför Ernst skulle vara på TV vid sex på morgonen men man vet ju aldrig...jag går inte på den enkla längre.
Vakna nätter och tidiga mornar leder till att jag varje dag får pröva mitt tålamod. För det mesta går det bra om man bara kommer ihåg T;s alla regler...till exempel det där med att man ska säga ”Frukost på sooooffaaaaan” i rätt tonläge eller att man måste stänga av DVD;n föööre TV;n eller som idag när jag missade en annan regel;...att man måste smyyyga över dagisgården. Jag gick med snabba irriterade steg så vi fick börja om. Det blir bäst så. För oss alla.


Trotsiga, söta unge!!

Nu ska jag tala med V om fördelarna med hans två värsta i livet; Nappen och sin egen säng.

Ha en bra dag!

Ett av mina ABSOLUT bästa saker att göra är att shoppa. Jag drömmer om att shoppa....jag gör små listor på allt jag vill handla och jag fylls av en enooorm vällust när jag får det jag vill ha....i en liten stund....sen går jag på nästa punkt. Låter enligt mig som en klassiskt shopaholic-beteende men det struntar jag i. Kan förresten tänka mig att ha detta som en hobby....(den här typen av hobbys skulle passa SÅ mkt bättre om jag inte var en mammaledig student dock...) Jag är också en sån där mamma som gillar att köpa saker åt min son...(eller båda men V har ännu inte upptäckt detta fantastiska ställe som heter affärer)...jag älskar att överraska T genom att lägga presenter på hans rum när han kommer hem från dagis eller kila upp på stan tillsammans för att shoppelishoppa....(fönstershopping är inget för varken han eller mig..) Men ibland fylls jag av ett behov av att låtsas som om T inte behöver nya leksaker. Det skedde häromdagen när vi var påväg hem från dagis. T började plocka stenar när jag kom på idén att vi skulle göra stentroll när vi kom hem. T föll direkt för idén och jag blev faktiskt helt upprymd av tanken att göra EGNA leksaker. Vi plockade stenar till kroppen, pinnar till armar etc. När vi satt där på marken och plockade som bäst kom det en tant som log ”åhhhvadunderbartmedbarnsomlekermednaturen-leendet”. Jag tog då tillfället i akt att extra högt utbrista; -”NEJ MEN ÅHHH VAD KUL VI SKA HA MED VÅRA HEMMAGJORDA STENTROLL...”....tänk vad tanten skulle tycka att jag var en pysslig mamma. T glodde på mig och frågade varför jag pratade så högt...sen gick vi in. Väl inne övergick denna upprymdhet till irritation och T o jag tröttnade på att göra egna leksaker redan innan innan limpistolen hunnit bli varm. Jag tvingade dock T att skapa mamma, pappa, barn av stenarna innan han med en lång uttråkad suck satte sig med legot istället. Hmmm ja men det kanske man skulle göra....kottlego eller nått. Förstå vad billiga julklapparna skulle bli då.


Ja...man fattar ju att T inte ville leka med dessa. Bra försök men bäst att jag håller mig till shoppingen tror jag bestämt.

Klockan är nu 14.00 och kanske dags för familjen att bege sig till parken....vem vet...kanske jag hittar något kreativt att jobba med.

En trevlig måndag till er!!

Det är inte särskilt svårt att få min kära E att bli lite extra glad. Det är bara att köpa en fet köttbit...eller hamburgare eller göra köttbullar..elleeeer...ja ni fattar, allt med kött funkar. Tyvärr är det så att han inte särskilt ofta får uppleva denna enorma tillfredsställelse (som jag många ggr fått höra att det är) utan han får nöjt tugga på mina soyakorvar och se glad ut...(fast det gör han inte). Dessa soyakorvar finns i våran frys pga att jag sedan ca 10 år tillbaka säger nej nej...no no...najn najn...nicht...nocht till KÖTT. Däremot äter jag fisk vilket enligt E betyder att jag inte är veggo på riktigt....detta försvarar jag genom att säga att fiskar inte har någon hjärna att tala om och att jag behöver proteinet. Nog om det nu. Jag gillar inte kött helt enkelt och är inte särskilt förtjust i när andra äter det heller. Men jag bestämde mig redan när T var en bebis att han skulle få äta kött i mindre mängder när det var dags för lite fastare föda....(sen är jag ingen Per Moberg i köket direkt och barnet behöver ju näring så lite kötträtter fick det bli.) När T sen blev större visade jag glatt att det oftast fanns 2 maträtter att välja mellan på spisen och att man fick välja själv vad man ville ha....kött eller inte kött. Ungen valde ALLTID köttet och E log förnöjt i matkön medan jag motvilligt langade på en köttbit på min stackars sons tallrik. Detta har pågått länge nu så i somras tyckte jag att det var dags för det tunga artilleriet...nämligen att tala om för T vad kött EGENTLIGEN kommer ifrån. Nu skulle jag alltså göra något som jag tidigare lovat mig själv (och E) att inte göra...men just vid det tillfället kändes det rätt. Såhär gick det till;
T och jag var ute och gick en promenad när han plötsligt utbrast;
T; -”Titta mamma små bäääääään”.
J; -”Mmm, kolla vad söööta...”
T; -”Ja bääääää vad söta....” (Nu fick mamman en idé...det var dags att förklara vad köttet kommer ifrån...jag tog sats....skulle jag förstöra T;s bild av dessa små bäää;s trevliga öde eller skulle jag få honom att förstå det faktum att kött kommer till när ett djur dör....nej...jag var tvungen...here we go...)
J; -”Du vet....man äter ju sånna där bäää;s.”
T; -”Äter...vaddå äter?...gör JAG det?” (Han tittade på mig med stora ögon och något darrande underläpp.)
J; -”Ja först går dom här och äter och sen äter man upp dom....ja alltså inte jag för jag är ju vegetarian du vet.” (Jag gör mig redo att trösta...känner mig hemsk men nu är det gjort...nu får vi en vegetarian till i familjen....jag sätter mig på huk....lägger huvudet på sned och öppnar mina armar...men den darrande underläppen och de stora ögonen på T förvandlas istället till en liten småelak mun och ögonen fylls av bus och han utbrister....)
T; -”BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHHHHHH KOM ERA SMÅ BÄÄÄÄS SÅ SKA JAG ÄTA UPP ER....förresten mamma....vilka fler djur kan man äta upp?”

Jag ställer mig upp igen med en lång suck och inser att jag inte har något som helst stöd i detta veggo-liv...men min nästa elev är V om ett par år...han är nog lite mer blödig tror jag...kanske kör med kaninerna istället när jag ska försöka få in honom i den bästa klubb av alla;
VEGGO-KLUBBEN.


Det måste ju verkliiigen kallas kärlek när jag ger mina kära köttälskare hemmagjorda köttbullar.

Trevlig lördag på er!

Jag har aldrig haft några problem med att att vara ful i munnen när jag pratar...ofta får jag tänka efter både en och två ggr i vilket sällskap jag befinner mig i innan jag öppnar min mun. Sen får det bara bära eller brista...självklart är jag så uppfostrad att jag kan låtsas att jag inte har några fula eller snuskiga ord i mitt ordförråd men OH MY vad tråkigt det blir då. Det funkar högst ca. 20 minuter sen känner jag hur mitt tålamod och intresse gentemot den andra kraftigt svalnar. Ofta är ju faktiskt den som sitter mittemot precis lika snuskig och bara vääääntar på att jag ska öppna fönstret lite på glänt så de kan hänga på....eller så är de just vad jag befarade...torrbollar.
Men det är en grej som är bra konstig tycker jag....när det är andra än jag som mer än gärna delar med sig av sin snuskhistorik eller varvar ful/snuskiga ord i sina meningar blir jag väldigt generad eller börjar fnittra hysteriskt...helt plötsligt är det JAG som förvandlats till en torrboll...skumt...MKT skumt. Häromdagen när jag var hos min barnmorska ville jag nästan lämna rummet för att hon var så snuskig...eller öppen eller vad tusan man ska kalla det. När hon frågade mig frågor som till och med är för snuskiga för att skriva här ville jag bara sjunka genom stolen eller börja tokfnittra....(ni vet när någon sa snopp eller vagina på sexualkunskapen och man bara ville explodera inombords av fnitter...) Hmm nu är det ju meningen att jag ska ha blivit lite mer mogen men jag kan fortfarande inte höra varken barnmorskor eller läkare prata om varken bajs, stjärtar eller könsorgan utan att vilja dö lite av ett skrattanfall. Gud så barnslig de måste tycka jag är....(sen blir ju saken inte bättre av att jag häromdagen hos barnmorskan skyllde mitt anfall på att jag just tänkte på en rolig sak som hade hänt tidigare under dagen...SÅ genomskinligt att en åsna skulle avslöja mig, jag VET.) Jag svarade i allafall på samtliga frågor och min barnmorska såg så nöjd ut så...! Kanske det vore ett yrke för mig....då skulle jag ju aldrig behöva tänka efter innan jag öppnade munnen.

Förresten så har jag inte hittat någon hobby än...jag tar mer än gärna emot tips....(OBS. Kom ihåg att jag inte vill börja på någon aktivitet som innebär att jag blir svettig eller måste vara fysisk med någon då jag har MKT ömtålig hy, känsligt luktsinne, problem med närhet och sånt...)


Me and my love....

Ha en trevlig dag!

Den som kom på det här med att mamman glömmer bort hur trött man blir av en bebis just för att man ska orka skaffa en till är en smartskalle. För det är precis vad som händer....vi hade i princip just fått T att sova normalt när jag klämde ut en till. Ja men varför inte liksom...? Nu är V faktiskt inte så himla krånglig på natten så att jag har rätten att tokgnälla men tröttheten ligger ändå som ett fett täcke över mig. Den stora skillnaden med att ha två är att med tvåan visar man det inte på samma sätt...jag LÅTSAS som om jag är pigg i den grad att jag lurar kroppen. Smart jag vet. Det är först på fredagskvällen som jag bryter ihop i ungefär en kvart och känner att jag verkligen inte räcker till. Jag fylls av dåligt samvete för allt möjligt och vill väcka T och säga förlåt att jag inte kan ge honom samma uppmärksamhet som innan....och jag försöker förklara för V varför han måste skrika lite extra just därför att jag har lovat T att leka farligt lejon en liten stund. (Lejonet får ibland gå och amma lejonbebisen...och det är ju tur det.)...jag vill stanna tiden och andas in T;s lukt och jag för evigt vara nära V och höra hans mjuka, lugna andetag på natten. När jag ser dem skratta åt varandra vill jag bara svimma en liten stund av lycka....och när jag har dem båda i knät blir jag yr av kärlek....mina vackra älskade små prinsar vad jag älskar er. Så vad TUSAN gör lite trötthet....nej just det...ingenting!
Så jag tror jag fortsätter med där brytet på fredagskvällen....jag ska be E vara på plats i soffan vid ca 20.00 varje fredag för att torka lite tårar och ge styrkekramar med extra värme i....för då orkar jag vara pigg en vecka till.


Tur att man har en storebror som kan trösta...

Ha en bra dag!

Jag kommer för alltid minnas mammas ständiga påminnelser om att hålla magen i trim...är bajset bra så är livet bra...ungefär så. Vi har alltid varit väldigt öppna med sånt i vår familj. När jag tänker efter så är vi nog onaturligt öppna. Jag antar att det inte är fullt normalt att veta hur de andra i familjen har det vid toabesöket eller att det blir allas problem och samtalsämne om man råkar vara lite förstoppad....(speciellt om man blir det på sommaren i stugan när alla i familjen är samlade...då får man redovisa hur det går ungefär en gång i halvtimmen.) För min mor som jobbar inom vården är det iallafall inga konstigheter...(det är alltså hon som är ordförande i FamiljenMage och alltid hon som kallar till möte osv.)...vi är alltså väldigt vana vid detta. Men jag kan tänka mig att kommer man som ny till familjen så kan reaktionerna bli annorlunda. Jag minns fortfarande E;s min när han fick sin första bajsfråga. Men det tog inte lång stund förrens han också var med i klubben och idag är han en av ledarna som mer än gärna lånar mammas ordförande-klubba. Detta har lett till att vår son T har gått i samma banor som oss. Han är oerhört mån om att vara bra i magen och har inga som helst problem att delge folk i affären eller parken information om dagsläget angående bajset.
Så ni förstår....ingen kan vara gladare än vi när alla magar är i trim...för som sagt;

”Är bajset bra så är livet bra.....typ”....(tänk på det gott folk...)




Godkväll på er!!

Men UUUJ vad irriterad jag blir av att se alla supermegadyra hus som ligger ute och härjar nu. TILL SALU...köp och var glad...men punga först ut 4-5 miljoner (till att börja med)...SEN kan du vara glad och flytta in i detta perfekta hus. Det värsta är att jag tyvärr ser mina möbler där inne...jag ser mig själv ha spontanbesök var och varannan kväll, och det är okej för jag har alltid något storkok på G och bordet är alltid dukat i vitt porslin med en färsk blomma på varje tallrik...och jag ser mig själv plaska i den förbannade poolen utanför sisådär på kvällskvisten för att sedan smidigt hoppa ur den och skyyynda in till mitt 30 meter långa vita kök för att ta ut bullarna som jag fixat med hela kvällen lång...PUH. Mmmm...men seriöst...vem behöver detta kök när man har ÖBO;s standardköksbänkar som EXAKT räcker till för baka en omgång bullar på. Och vem behöver en megaterass med pool när man kan gå ut på balkongen och sätta fötterna i en balja istället....och VEM behöver ett garage på 100 kvadratmeter när man kan trycka in alla vagnar i hallen istället samt ställa T;s cyklar på balkongen (jag litar inte på dagens cykellås...tjuvarna har ju värsta sågarna nuförtiden och Gud vet allt, hjälp vad hysterisk jag kommer bli som gammal tant). Nej ni...man ska vara glad för det man har minsann och de där med 5-miljoners villorna har absolut med största sannolikhet olyckliga gener, hemorrojder och ångest. SÅ DET SÅ!!!


Om jag nu ska ha ett hus senare i livet kan det se ut typ såhär....det vore redigt bra med en ko bakom huset så man slapp gå till konsum och köpa mjölk 3 ggr om dagen....mmm...ska höra med E.

Hann inte blogga varken igår eller kvällen innan av det enkla skälet att mina bröst har blivit en mjölkcentral som är OTROLIGT poppis att hänga vid...(av V alltså och ingen annan.) Efter kl 17.00 verkar det som om mjölken förvandlas till hallonsaft eller nått. Det tar i allfall sååå lång tid att skriva med en hand så därför blev det inget.

Nu ska jag till barnmorskan och prata livmoder...(har googlat på det och det är tydligen de som är mest kunniga på den fronten och inte sjukgymnasten.)

Ha en bra dag!!

Min dator är fortfarande sovandes under T;s ap-filt och bara skriker efter mig. Ingen sladd har jag sett till heller....vägrar säga vila i frid riktigt ännu. Det blir inte mycket spontanskrivet när den inte finns vid min sida. Det vill extremt mkt till om jag ska få en stund över för att smita upp hit till E;s hörna.
1. V måste sova
2. V måste vara mätt
3. T måste ge samtycke att det är okej
4. Jag måste hitta en tillräckligt bra film till T så han sitter still sisådär en kvart....idag hade jag tur eftersom mormor skickade PostisPer i ett kuvert....(men tydligen blir (enligt T) Per ett monster om jag inte är med och tittar...inte bra, inte bra alls eftersom PostisPer KAN vara en av de segaste filmerna jag sett.)

Men nu verkar jag ha ett par minuter...PP verkar hålla sig lugn i sin förvandling och V sover...

Min lördagskväll blev (hör och häpna) ganska så perfekt faktiskt...och söndagen med. Mina hormoner höll sig inne och barnen var söta....typ allt jag kräver för att det ska kännas rätt så perfekt.


Sötaste mössan och halsduken...gjorda av en fin kvinna som heter Mai. Kolla in hennes mästerverk på maismossor.se



Lördagsutflykten med varm choklad och mormors bullar...


Jag bara ääälskar när T är bakom kameran....(han vet men man ska sikta på liksom...moahahahaha.)

Jaha...nu skriks det där nere...antingen är det PP eller glarren som är slut...lika dramatiskt båda två.

Försöker komma tillbaks ikväll....häjhäj.

En av de sakerna jag absolut som mest HATAR är när något går sönder i hemmet som man måste vara lite teknisk för att fixa till igen. Enligt min svåger D så måste man veta hur ett föremål fungerar för att få hålla det i sin hand...då skulle jag isåfall aldrig få röra något i hemmet som innefattar teknik....
Fredagen började ju så bra...pizzan blev jättegod....och den här gången hade jag valt den dyra tonfisken istället för 4.50 kr-tonfisken (gör aldrig det...tror den är avsedd för katter utan smaklökar...). Alla var glada och så...lade min kära dator av. Min älskade fina dator som bara måste (tillsammans med mitt lipsyl, borsten och sprayen) liksom alltid måste vara nära till hands om jag skulle behöva dem. Jag springer i panikslagna steg med gråten i halsen upp till E som inte riktigt förstår stundens allvar och räcker över min kära fyrkantiga kompis. Jag står länge med kritisk blick och granskar E när han pillar på den....T gör likadant....(han är grymt tagen av stunden). E ropar efter en stund upp mig och visar stolt att han plockat isär datorn....jag flämtar till och vill svimma...vad gör han...plockar isär min kompis...min blick blir än mer kritisk samtidigt som han viftar med en sladd och säger att jag behöver fixa en ny. Nu funkar inte jag så att jag kan vänta till dagen efter om jag vill ha en grej...jag vill ha en NU. (Det var så båda mina kaniner och en katt flyttade in i min lägenhet en gång i tiden.) En fredagskväll är det svårt att hitta en liten sladd till en dator så jag fick snällt sätta mig i soffan och kolla på idol...jag lovade mig själv att inte vara sur hela kvällen.....
....jag var SKITsur all night long....jag fick ont i magen av godiset...jag hade glömt köpa chirre och V skrek så mina öron fick skavsår. ARNEfredag...(mitt o T;s bytautettfultord-ord...Arne...ja varför inte...)
Så jag satsar på en perfekt lördagskväll istället...tummen upp för det.
Så här sitter jag nu...motvilligt vid E;s datorhörna och skriver...det knastrar under fötterna av nötskal och det ligger snus överallt...(nu gör det inte det eftersom jag har är ett städfreak men det KUNDE ha varit så...)

Trevlig lördag på er.

Eftersom E har skaffat en ny hobby inom kampsportens härliga värld (även fast jag trodde vi hade någon slags pakt där man inte utövade hobbys i den här familjen) så har jag ju inget anat val än att också skaffa mig en. Gärna en hobby där man inte behöver röra på sig så mycket...helst inte alls men som ändå bränner lite fett...ja det vore bra. Måste klura på den....
….en hobby kan ju vara att skaffa muskler på ryggen....enligt min sjukgymnast har jag inga alls (på hela kroppen typ). Tack detsamma vill man ju säga då...fast jag var tyst.
Annars är hon bra gullig min sjukgymnast (förutom den lilla detaljen om min brist på muskler). Igår var jag där för andra gången och det verkar som om hon nu har insett vilken slags patient hon har....antar att patientryktet inte spridit sig ända bort till sjukgymnasternas korridorer. Första gången var jag hur avslappnad som helst...jag varken avslutade inte hennes meningar eller kom med bra förslag på övningar. Jag bara satt där och nickade och sa; ”-Jag lovar att träna, det här känns jättebra, vad duktig du verkar vara”. Hon tyckte säkert jag var hur cool som helst. Mitt andra besök var lite annorlunda för den här gången hade jag inte lust att prata om muskler utan om min livmoder. (För er som inte tidigare läst min blogg så är jag en hopplös hypokondriker..) Jag ville i allafall ha svar på lite frågor om min livmoder den här gången och samtalet blev ungefär såhär;

(Jag börjar med att avbryta min sjukgymnast mitt i en rörelse som tydligen ska vara bra för min rygg...)
Jag; ”-Alltså jag har fått ont här nere”.... (Jag pekar runt äggstockarna och livmodern och allt vad det är som sitter därnere.)
Sjukgymnasten; ”-Ooookej....men hur menar du nu....i musklerna eller?”
Jag; ”-Nej inte musklerna, jag har ju inga förresten, det sa du ju förra gången”....(grisskratt från mig...får inget gensvar.)
SG; ”-Det kan ju vara magmusklerna som gör ont, fast de sitter ju lite mer här uppe”.
Jag; ”-Mmmm....Det gör liksom ont när jag gör såhär...är det för att jag fött barn?”....(Jag börjar frenetiskt vifta med armarna upp och ner samtidigt som jag grimaserar för att visa på EXAKT hur ont det gör).
SG; ”-Du vet, jag är ju ingen barnmorska....du borde nog prata med en sådan istället”.
Jag; ”-Ja men det har jag gjort...hon fattar ju inte sånt här märkte jag...hon är säkert inte en barnmorska.” (Grisskratt kommer tillbaka samtidigt som jag himlar med ögonen...gensvar noll.)
SG;”- Hmm, jag är ju som sagt ingen barnmorska....och jag har inte heller några barn”
Jag; ”-Nähäääää men du har väl för tusan en livmoder som också kan göra ont”. (Jag himlar återigen med ögonen och börjar ställa min i i samma position som jag avbröt henne i med en låååång suck.)

Shit....jag MÅSTE sluta terrorisera personalen på min vårdcentral....samt googla på skillnaden mellan; barnmorskor, läkare, sjukgymnaster och sköterskor.

Nu ska vi handla korv på grillen.

God förmiddag!!

Om du för en dag skulle bo inne i mitt huvud så skulle jag rekommendera att du lutade dig tillbaka och poppade en fet skål med popcorn. Sen kan du bara lyssna för det är nämligen aldrig tyst....mina monologer kan vara timlånga och släpper bara in några enstaka stackars idoler som har skrivit en ny bra låt....(shit vad bra de låter just för stunden men skulle få vilken Bagge som helst att förskräckt skygga tillbaka om jag skulle framföra dem live.) Jag gillar mina inre monologer....skulle tycka det vore jättetråkigt om de en dag tystnade. De funkar liksom som lite terapi och samtidigt underhållning...bra kombo. Enda gången de egentligen stör är när en talare i huvudet inte kan tänka sig att ta en kiss eller drickpaus...något problematiskt när det är någon i ”the real life” som vill ha min uppmärksamhet. Eftersom jag har ett stort behov av att skriva så tänkte jag att det var dags att börja skriva lite här igen....vädra...tänka...vara arg...vara ledsen och kanske rentav inspirera en eller en annan. För den som vill läsa antika monologer finns de på min gamla blogg; emmamunknilsson.blogspot.com
Men nu är jag här....känns bra...känns fräscht och jag är redo att skriva igen...tror jag...hoppas jag.

Så välkomna hit....mys ner er i soffan...tryck i er popcorn och läs....hoppas ni ska trivas och extra salt finns på hyllan om det skulle behövas.

Peace!

När en människa som är hemma på heltid med en suck utbrister att hon längtar till fredagen så mumlar säkert den som jobbar 8-5passet fula ord om henne i hemlighet. 8-5jobbaren vill säkert också ge en flera meter lång lista till henne med punkter som bevisar hur mycket mer 8-5jobbaren behöver den här fredagskvällen. För inte märker väl hemmamamman skillnad på en fredagskväll eller en vanlig måndagskväll?
Svar; Jo tänk att det gör hon med råge....(för då får man trycka i sig hela chipspåsen samt godis.)
För mig är det viktigt att fredagskvällen alltid liknar den andra....det ska tändas ett par extra ljus, godis och chirre på bordet, extra gulliga barn och extra glad fru....och självklart den hemmagjorda pizzan. MYCKET viktiga detaljer för en människa med kontrollbehovproblem. När då E häromdagen föreslog hemmagjorda hamburgare till fredagsmys höll jag på att sätta kaffet i halsen. Mina stressvettningar och mummel om att jag minsann redan i måndags handlat till fredagspizzan fick E att snabbt förslå dessa till lördagen istället. Sådärja....allt var i sin ordning igen och fredagsmyset kan börja....(jag tror att en av de största anledningarna till att E älskar mig är för min flexibilitet...det måste vara så skönt och spännande att leva med en sådan spontan kvinna.)

Nu ska jag panera fisk...Gud nåde den som ändrar om i min veckomatsedel.

Godeftermiddag!