Det är ganska synd om våra möbler har jag tänkt på...och synd om alla golv...och alla bänkar etc. Det är synd om dem eftersom jag alltid går lös på dessa när jag blir irriterad...är upprörd...allmänt uttråkad eller bara behöver tänka lite...medan vissa människor kanske går ut och springer eller börjar bråka med den som står närmast när dessa känslor kommer fram så sysslar jag med andra saker...-Jag STÄDAR! Jag gillar att städa....jag mår bra av att städa....jag får pirr i magen av när det blir rent (kul)....jag blir upprymd när dammet försvinner och framför allt blir jag luuuugn....lugn som en bebis som sover helt enkelt. Detta gäller endast på ytor som syns...allt bakom skåp och dörrar är kaos från golv till tak men HEY, de syns ju för tusan inte så varför bry sig? Det är inte svårt att lista ut varifrån jag fått ådran....min mor är en såkallad städsmygis...(en sån som smyger på de som är på besök i hemmet för i smyyyyg städa undan snabbt som tusan om de stökar ner, ställer ifrån sig ett glas eller dylikt. Knappt hinner man ta det sista slicket på glasspinnen innan hon har ryckt åt sig den....(hon gillar inte när man slänger glasspinnar omkring sig nämligen, det minns jag tydligt från barndomen.) Jag tror jag får vara med i mammas städklubb för varje gång hon kommer hem hit säger hon att det är såååå stääädat och fint...(men jag ser nog hur hon allt som oftast fiskar upp en städhandduk ur bakfickan och gnor lite där hon kommer åt...)
...Jag försöker vara en städsmygis men lyckas inte lika bra som mamma....jag tror att mina svettningar och den något häftigare andningen som uppkommer när någon stökar ner lyser igenom ganska så starkt. Dessutom är jag en hopplös plockare...det innebär att jag inte går mer än en meter utan att ha plockat med mig leksaker, kalsonger, snuttefiltar, nappar eller något annat som ickeplockarna i familjen har tappat på vägen...
Enligt vissa får man inte sprida ut sig här hemma när man är besök utan bara sitta still på sin plats...-”Hörrrrröödudu säger jag då...klart man får sprida ut sig”....(bara man gör det i prydliga högar där jag har märkt ut)...OKÄÄÄJ?....
...ibland försöker jag verkligen att inte bry mig...jag kanske gör något så tokigt som att lägga den rena tvätten i en hög istället för att plocka in den...eller så kanske jag struntar i att ta bort smulorna från bänken...eller inte torka av golvet i hallen efter vagnen...jag sätter mig då i soffan och försöker se sådär avslappnad ut...med minen som säger att; ”härskadetsynasattdetborbarnochallasomvillfårstökaner” men det är bara för en liten stund som jag beter mig sådär tokigt...sen är jag uppe igen och ställer allt tillrätta och modern får återigen ro i sinnet.





Tänk att jag fick båda att sova samtidigt när jag skrev det här nu...helt otroligt...fantastiskt...och den som nu ringer på dörren och väcker dessa små änglar har jag gjort det för sista gången kan jag säga....(jisses vilken chansning att ta kort med blixt när man till slut fick lite egentid...)


Fredag igen förresten...tycker det går galet fort i veckorna...fredagsmyset tappar nästan sin charm...så därför ska vi rädda detta genom att idag besöka lek o buslandet...mmm det blir nog en rofylld stund...E vill inte följa med...undrar varför...

Trevlig fredag på er...