Om du för en dag skulle bo inne i mitt huvud så skulle jag rekommendera att du lutade dig tillbaka och poppade en fet skål med popcorn. Sen kan du bara lyssna för det är nämligen aldrig tyst....mina monologer kan vara timlånga och släpper bara in några enstaka stackars idoler som har skrivit en ny bra låt....(shit vad bra de låter just för stunden men skulle få vilken Bagge som helst att förskräckt skygga tillbaka om jag skulle framföra dem live.) Jag gillar mina inre monologer....skulle tycka det vore jättetråkigt om de en dag tystnade. De funkar liksom som lite terapi och samtidigt underhållning...bra kombo. Enda gången de egentligen stör är när en talare i huvudet inte kan tänka sig att ta en kiss eller drickpaus...något problematiskt när det är någon i ”the real life” som vill ha min uppmärksamhet. Eftersom jag har ett stort behov av att skriva så tänkte jag att det var dags att börja skriva lite här igen....vädra...tänka...vara arg...vara ledsen och kanske rentav inspirera en eller en annan. För den som vill läsa antika monologer finns de på min gamla blogg; emmamunknilsson.blogspot.com
Men nu är jag här....känns bra...känns fräscht och jag är redo att skriva igen...tror jag...hoppas jag.

Så välkomna hit....mys ner er i soffan...tryck i er popcorn och läs....hoppas ni ska trivas och extra salt finns på hyllan om det skulle behövas.

Peace!