Klockan halv sex imorse gav jag upp och dunsade ner med en klarvaken, gurglandes mini på armen och snyftade. Mitt mål var tydligt och mina snyftningar tillräckligt höga för att väcka E som placerat sig på soffan...; Sömn till mig själv...

...Jag fick en tydlig tillbakablick inatt över hur det var nattetid under ca 2 år med T...JISSES, förstår inte hur jag orkade. Är så fruktansvärt beroende av sömn att jag lätt ändrar personlighet i brist på denna vara. Dessutom känner man sig så förbannat ensam när man gå där i mörkret och vankar...fram och tillbaka i hallen (där jag inbillat mig att grannarna inte störs, UJ vad godhjärtat jag är)...
...Jag menar, det känns som om ens bebis är den enda i hela världen som inte sover och man undrar var tusan i ens sövningsmetod som det brister...

Vilken tur att jag och E är fullkomligt överens om vad vi alltid kan skylla på när det kommer till skrikiga och gnälliga barn;

-"Ja men guuuud, det är ju täääänderna"....utbrister vi allt som oftast i smurfkör.

Det har nog föräldrar i alla tider kunnat luta sig tillbaka på...sketans bra det där med tänder.

Idag hänger några av T;s älskade kusiner här...de kollar på Batman och är tysta...vilka A-barn.

Nej, nu måste jag styra upp dagen här känner jag...parkhäng med bulle står på schemat...

Ha en bra dag!