Det går ju inte att komma ifrån det faktum att det är grymt mysigt att smyga upp i ottan för att slå på kaffet...lägga fram lussekläderna och känna det där pirret i magen...
...Hujeda mig vad många lussetåg jag medverkat i mina dagar...går man i musikklass och sen musikgymnasiet så lussar man...vare sig man vill det eller ej...man lussar tills man inte längre kan få fram en endaste ton till...när man är så trött så man vill spy och svimma på en gång och man lussar tills man (i tåg 10 för dagen) inte längre känner respekt för att se sådär lussehelig ut...utan man kan inte sluta fnittra samtidigt som ens ljus guppar så kraftigt att stearinet skvätter upp i närmsta vackra hår...
...Men jag gillade det alltid...mysigt så in i tusan tyckte jag att det var...även när det vad minus tio och isvindarna letade sig in under lusselinnet (man tog ju aldrig på sig de där strumpbyxorna som mamma tjatade om)...ja HU vad mysigt det var...

...T verkar inte dela samma känslor som sin mor inför dessa festligheter...
...När jag väckte honom imorse och ömt viskade att nu ska du klä dig till tomte så ska vi gå lussetåg så fick jag inte det engagemang till svar som jag önskade mig...
...Han protesterade kraftigt...skällde på mig och försökte få mig att förstå att han fortfarande var trött från när han var ett lejon i vårsoarén (ett halvår sen men okej, inte lätt att vara artist)...

...Trots protester, påtvingade tomtekläder, tysta böner om att ingen annan mamma hade gått med på att låta hennes son vara riddare istället för tomte (jag sa nej till riddare nämligen) och ganska så mkt stress så blev det ett helt underbart mysigt lussefirande på dagis...


Min fina tomte...

Nu ska jag baka daim...kan gå hur som helst...

Godkväll!!