Något som E och jag INTE tycker samma om är inredning....så har det alltid varit och kommer säkert alltid att vara...
...På något konstigt sätt domineras ändå hemmet av ting som har en ganska så tydlig Emmastämpel på sig...det bara är så helt enkelt, men nog om det nu...

...E har, efter många år, slutat att ifrågasätta varför allt måste vara vitt, svart eller möjligtvis ha inslag av en svag och diskret färg...men även om han nu funnit ett sätt att hantera sina funderingar på så kvarstår ändå hans enorma längtan...

...Längtan efter vaddå?....Jo; Ett djungelrum...

...Och vad är nu ett djungelrum?...Jo; Ett rum där mannen i huset får ha sin fristad...där vita ting inte är tillåtet och där datorer och tvapparater trängs...
..Där finns även vatten som porlar, cdskivor med djungelläten på hög nivå, växter som klär väggar och eventuella fria ytor...där finns även en ölkyl, skinnsoffor och musik som får vilken kvinna som helst att vilja krypa ur skinnet...(ja alltså kvinnor som liknar mig själv...)
...Men framför allt;....I ett djungelrum är man inte välkommen om det inte hänger nått mellan bena så att säga (ja, inte om du diggar Ernst...då spelar det ingen roll hur mycket det än dinglar kan jag nog lova)...

...Längtan efter motsvarigheten till rum finns även hos mig...men helst ska mitt ligga i nått utehus helt isolerat från ljud och dylikt....

...Så ni kan ju förstå min käras glädje när han läste upp den här artikeln för mig häromdagen...

...Ja jag säger då det...

Hej hej!