Jag kan bli grymt imponerad av föräldrar som utan att tveka tar en gubbe i legosamlingen för att lusfyllt leva sig in i leken en timme eller två...jag försöker verkligen ibland att göra detsamma...men det går liksom inte, varför? Jo för att gubblekar ÄR SÅ HIMLA TRÅKIGT..(när man är vuxen alltså)...det funkar inte mer än 30 sekunder...sedan får jag klieksem...

...Nu kanske det låter som om jag inte vill leka med mina barn...jo, vi leker...men INTE gubblekar..okej ni fattar...

...Men igår tittade jag på T där han låg på golvet och var så inne i sin gubblek att det nästan såg roligt ut...jag mindes tillbaks på hur fantastiskt duktig jag var på att leka dessa lekar som liten (om det var Barbie med i bilden)...så därför slog jag mig ner bredvid honom på golvet och frågade vilken gubbe jag fick vara...
...Av hans ögon att döma var detta inte något som hände varje dag och jag drabbades av en akut-dåligt-samvete-våg och började med min största inlevelse hoppa runt på golvet med Smurfan...
...Ganska så snabbt blev vi något oense om hur gubbarna skulle leka...Smurfan ville ju plocka blåbär med Pippidockan eller dansa vals med Målarsmurfen...medan T;s gubbar ville hoppa från Pippis hustak alternativt brottas...
...Efter en stund kom vi överens om att de skulle ha fest i Pippis hus...men när Smurfan knackade på med blommor i högsta hugg hade alla andra i huset dött och Tommy och Målarsmurfen hade blivit superman och Pippis hus hade förvandlats till en rymdraket...
...Jag fattade ingenting och säkert inte Smurfan heller...och T såg inte ett dugg ledsen ut när jag sa att jag var tvungen att gå och göra något annat...
..."Gör du det mamma", sa han...och jag svär på att jag kunde jag höra en tyst suck av lättnad från T, Tommy och Målarsmurfen när jag och Smurfan äntligen gick åt ett annat håll...


Stackars Smurfan som fick vända i dörren...inget vidare party när alla i huset är döingar minsann...

Nu ska jag trycka i mig en lätt lunch innan svärmor kommer och ger oss kvällsmat...LYCKA!!

Ha en fin dag!