Vet ni vad jag menar när man lägger sig i soffan med en bra bok och världen bara runt omkring försvinner…eller kanske sätter sig för att se en film…eller hejar på en fotbollsmatch vad vet jag…inget av det där funkar i vilket fall inte på mig…

…Mitt magiska knep för total avslappning är att måla…jag greppar penseln och är lost helt enkelt…i denna ljuva fantastiska värld skulle jag kunna sitta timme efter timme…
…Eftersom jag är en periodare utan dess like så drabbar ju det även min utveckling inom måleriet…men även om jag tar en paus ibland för att kanske till exempel försöka mig på en karriär inom låt oss säga löpning (helt fel val) så hittar jag alltid tillbaka till mitt hjärtas favvoställe….målandet…(även om mina armar under de senaste månaderna ocn några månader framöver är rekryterade av mjölkfabriken…)

…Under helgen blev jag i vilket fall som helst sugen som tusan igen på att rota fram mina målarsaker eftersom det hänger tavlor både lite här och där som jag skapat under mina såkallade kreativa stunder…

…Innan jag födde V så läste jag bild för att kunna undervisa i detta om ett par år sådär…och UJENAMÄJ vad härligt det var…jag fick sitta där om dagarna med magen i vädret och bara få skapa, hela dagarna…att lyckan var gjord kanske vem som helst kan lista ut men jag vill ändå ropa ut det igen; LYCKAN VAR GJORD!!...

…Här vill jag även nämna att min älskade E inte direkt är född med penseln i handen och inte heller särskilt intresserad av att sitta och filosofera en timme eller två över ett konstverk …
…Så hans blickar när jag satt hemma med olika bildprojekt var och är obetalbara (lovar att försöka knäppa ett kort på detta någon dag med min nya superkamera)…den absolut mest ovärdeliga blicken var när jag satt hemma och gjorde en bröllopsklänning i torkypapper…Japp, den blicken skulle ni nog kunnat betala en tia eller två för att fått återuppleva…

…Men jag gillar ändå att det är jag som står för dessa små projekt i familjen…även om E kanske inte har en aning hur det känns när man blir yr av lucka över en kreativ idé inom skapandet så accepterar han ändå när jag ibland bara skriker ut; Får jag inte skapa så dööör jag…han accepterar , nickar och klappar mig på axeln och säger; Men då ska du göra det älskling…I love him för det…




Här hänger de lite här och där...






Lite papper...


Ja men varför inte liksom...

Nu är det dags för 3-rätters här snart innan vi beger oss hem igen...

Ha en skön söndag!